Tales from the hood 2

Tales from the hood: berättelser inspirerade från verkliga händelser i förorter. Här får du läsa om kärlek, svek, vänskap och få en inblick i det som inte talas om annars. Alla namn är påhittade.

Nadja, Younes och Lina, del 5

NADJA

- Hej! Säger jag när jag sätter mig i bilen.

Jag är så rädd att det ska bli stelt att jag lutar mig fram för att krama honom, och då pussar han mig på kinden.

- Hej är det bra? Vad gott du luktar, svarar han.
- Åh tack, jo det är bra. Vart ska vi? Frågar jag
- Jag tänkte först att vi kunde åka och käka någonstans men vet inte vad du känner inför det. Du får bestämma. Annars kan vi köpa lite kaffe och gå sätta oss vid den gamla bryggan vid vattnet.
- Nja det sista jag vill är att någon ser oss, så vi åker till bryggan, svarar jag och tänker på alla fördomsfulla personer i min omgivning.

Vi åker förbi och köper kaffe sedan åker vi till bryggan. Det är bara han och jag där, och man kan höra fåglarna kvittra.

- Jag vet att du känner dig ensam, jag är också ensam rätt mycket. Förutom när jag har barnen då är det fullt upp. Säger Younes.
- Aa det har inte varit lätt, men jag förtjänar det får bara ta konsekvenserna, svarar jag och kramar om min kopp med båda händerna.
- Säg inte så, asså det som har hänt har hänt vi kan inte ändra på något nu. Vi har varandra nu. Eller du har mig i alla fall, säger Younes.
- Jag blir glad när du säger så, men jag tänker på om du är klar med att leka runt nu Younes.
- Lyssna de jag och Lina hade det var inte bra, det var för infekterat jag skulle aldrig göra så om jag var lycklig i ett förhållande, om det är de enda du oroar dig för så tycker jag att du kan ge mig en chans först, svarar han.
- Aaa, jo jag förstår, men det är inte rätt att vara otrogen i vilket fall som helst, om man inte är lycklig så lämnar man först, sen inleder man något annat säger jag.
- Okej okej, vi kan båda försöka göra bättre den här gången okej? Svarar han.
- Det låter bra.

Våran träff var helt klart över förväntan. Jag trodde att jag skulle känna mig obekväm eller att det skulle vara konstig stämning men det bara flöt på. Han lyssnade, och verkligen fanns där för mig. Det var skönt med lite sällskap för en gångs skull. Det var så längesen känns det som.

Jag förvånar mig själv med hur snabbt jag förälskar mig i Younes, kanske är det att jag är så ensam, eller så är det här verkligen något. Under några månader fortsätter vi att ses i smyg och på platser där ingen kan se oss. Men när jag märker att inget förändras för oss, och att ingen fortfarande vill ha kontakt med mig eller prata med mig så får jag nog och tycker att vi lika gärna kan få vara ett normalt par. Ibland träffar vi på människor som känner oss, och vi ser och känner hur dem kollar på oss. Men det gör mig inget. För vi har varandra.

6 månader senare.

NADJA

- Sho vad ska vi äta idag då? Frågar Younes efter att vi fikat klart på Waynes Coffee.
- Du tänker verkligen bara på din mage, svarar jag och skrattar.
- Ja det gäller att planera, säger han.

Plötsligt vibrerar hans telefon, han kollar på telefonen och stoppar ner den i fickan igen.

- Ska du inte svara? Frågar jag.
- Nä det är jobb, jag kan ta det sen svarar han.
- Jobb på en lördag? Frågar jag misstänksamt.
- Ja, jobb på en lördag, ibland behöver dem hjälp att lösa vissa saker som bara jag kan svara på, svarar han och ställer ner sitt glas på bordet.
- Du ljuger. Jag vill se på din telefon.
- Asså sen när blev du såhär? Det här är tredje gången på den här veckan du har hållt på såhär svarar han irriterat.
- Ja för att jag känner på mig när du ljuger, du har blivit så konstig. Du går och lägger dig tidigt helt plötsligt, jobbar sent, ringer inte lika ofta. Då är det ju något som inte stämmer, säger jag.
- Åhåå, alltså tyvärr. Alla kvinnor är likadana. Ni är experter på att tjata. Eller så är det bara jag som hamnar med såna här, svarar han nonchalant.
Jag har mycket nu, det vet du, istället för att underlätta för mig gör du ba allt mycket svårare. Vaddå litar du inte på mig? Fortsätter han.
- Såna här? Nej jag litar verkligen inte på dig.
- Varför inte? Frågar han.
- Menar du allvar? Frågar jag tillbaka.
- Kan det vara för hur det gick till när vi blir tillsammans? För i sånna fall kan jag vända på steken och säga att det är dig det inte går och lita på, som går och blir tillsammans med sin bästa väns kille, svarar han.

Jag rycker hans glas med vatten ifrån honom och slänger vattnet som är i på honom.

- Kom ihåg att vi var två i det här, fräser jag.
- Okej då är vi båda smuts då, svarar han.

Han torkar sitt ansikte med sin tröja, och går ut från fiket. Jag ser mig omkring, alla tittar på mig. Jag tar mina saker och går snabbt ut jag med. Utanför syns inte Younes till. Vilket as.

Jag skickar flera arga sms till honom men får inget svar tillbaka. Då ringer jag honom flera gånger. Han nobbar dem med. Efter ett par veckor har jag bestämt mig för att gå vidare, han som inte ens kan avsluta en relation på ett hederligt sätt. Jag är arg på mig själv, för att jag trodde att vi någonsin kunde lägga det förflutna bakom oss. Såklart han skulle ta upp det här och använda det emot mig.

När det blir helg gör jag något som jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag går ut och sätter mig på puben själv, i hopp om att få samtala men någon, vem som helst. När jag kommer fram är Ehsan där med ingen annan än Younes. Jag rusar fram till deras bord.

- Så du kan inte svara på mina samtal eller sms men du har tid att gå ut och festa, wow vilken man du är, ryter jag.
- Asså ser du vad jag har att göra med? Frågar han pekar på mig med sin handflata. Lyssna Nadja jag har inte tid för dina filmer, förstår att du är besatt av mig men du får tagga ner nu, fortsätter han.

Dem båda skrattar åt mig. Jag känner hur hela min kropp skakar av ilska. Hur kunde jag vara så dum? Hur!? Jag springer ut från puben och tar den första taxin jag ser tillbaka hem. Jag gråter tilsl det inte finns några tårar kvar att gråta. Sedan skickar jag ett sms till Lina.

”Jag är världens sämsta vän, förlåt.”

Jag somnar efter det. På morgonen vaknar jag till av att det vibrerar på mitt ansikte. Jag hade somnat med mobilen på mig. Klockan är redan 12. Lina har skickat ett sms tillbaka.

”Hahaha nu passar det att skicka sms igen va? Gumman nyheterna har nått mig, MIN före detta man har dumpat DIG, det förändrar inget mellan oss.”

Nu kommer den där känslan igen, den tryckande känslan över min bröstkorg. Jag går in i mig själv, i ett mörkt svart moln. I flera dagar, som blir till veckor.

I ett sista desperat försök hör jag av mig till min mamma som klickar bort mitt samtal efter två signaler. Jag hade redan bestämt mig innan jag ringde min mamma, men ville höra hennes röst en sista gång. En sista gång innan jag avslutar mitt lidande.


Gillar

Kommentarer