Tales from the hood 1

Tales from the hood: berättelser inspirerade från verkliga händelser i förorter. Här får du läsa om kärlek, svek, vänskap och få en inblick i det som inte talas om annars. Alla namn är påhittade.

Rima och Abbas, del 4

Jag fattar ingenting. Vad tror Abbas ska hända nu? Att jag ska bli imponerad av att han kommer med sin pappa? Jag är fortfarande riktigt arg på honom och även om jag älskar honom vet jag inte hur jag ska kunna gå vidare från lögnerna.

- Sho Umm Issam, tror du vi kan få stiga på? Frågar hans pappa som står och väntar utanför dörren.
- Ammo med all respekt din son kommer aldrig få min syster, säger Issam.
- Jag trodde du fick meddelandet sen sist Abbas, säger Yakob.
- Vilket meddelande? Säger Issam och kollar på Yakob.
- Med all respekt Issam, ingen pratade med dig. Säger Abbas.

Åh nej, är det ända jag tänker.

Jag ser på Abbas att han börjar bli arg, hans pappa är allt för honom. Sedan kollar jag på mamma som ser helt ställd och obekväm ut.

- Vad sa du? Säger Issam och går mot Abbas.

Jag springer framför Issam för att stoppa honom men han knuffar undan mig. Jag önskar att jag aldrig hade försökt lägga mig i, för efter det, känns det som att alla blev galna.

När Abbas såg att Issam knuffade undan mig kommer han rusandes fram och knuffar ner Issam. Mamma och jag börjar skrika åt Abbas och Issam som slåss i hallen, och Yakob och pappan försöker få loss dem.

Vi skriker så mycket att grannarna kommer ut och in i våran lägenhet och hjälper till att slita loss killarna från varandra.

- Det här är inte över än så du vet, säger Issam och torkar bort blod från sin läpp.
- Ska visa dig vad respekt är och hur man behandlar kvinnor, svarar Abbas.
- Lyssna asså jag kan komma nu om du vill din luffare ta hem din pappa och kom och möt mig om du är man.
- Ett ord till från dig och det blir jag som läxar upp dig Issam, säger pappan.

Alla står tysta nu och jag ser hur arg Issam är, men pappan är rasande. Man skulle kunna skära i stämningen.

- Abo Abbas, underskatta inte mig, säger mamma till slut. Jag må låta er män sköta detta till en början men ingen annan än jag läxar upp mina barn. Jag accepterar inte att någon av mina barn är respektlösa mot de äldre, och Issam kommer att straffas för det men jag upprepar mig igen, ingen, läxar upp dem förutom jag fortsätter hon.
- Kom nu Abbas, det är dags för oss att gå hem, säger hans pappa.

Abbas säger inget mer, han kollar på mig som står och gråter tyst i hallen. Sedan följer han med sin pappa. När dem och grannarna går ut och stänger dörren, får mamma utbrott. Hon vänder sig om mot Issam, och ger honom en örfil som låter så högt att ljudet av hennes handflata mot hans kind nästan ekar i lägenheten.

- Har jag inte kunnat lära er något här i livet!? Skriker hon. Om eran pappa var här hade det här aldrig hänt, jag skäms för er, är det såhär jag uppfostrat er, att ni ska vara respektlösa mot dem äldre!? Fortsätter hon.
- Lak vad gör du!? Skriker Issam tillbaka. Ska du låta din dotter träffa en knarkare från södra!?

Då kommer nästa örfil. Mamma är galen, jag trodde att min och Issams fight var den gången jag sett henne som mest arg, men det var ingenting jämfört med detta. Jag är rädd och står i hallen tyst som en mus tillsammans med Yakob.

- Höj din röst mot mig en gång till Issam, hotar hon.

Issam slår till vasen som står på byrån som vi har i hallen, sedan tar han på sig skorna, går ut hemifrån och smäller igen dörren efter sig.

Mamma suckar och riktar sin uppmärksamhet mot mig.

- Rima, hur känner du den här killen? Frågar hon.

Jag kollar på Yakob som är chockad över vad som precis hänt.

- Från skolan, han har pratat med mina kompisar om mig och sagt att han vill lära känna mig. Säger jag.

Jag kan inte berätta sanningen efter allt det här. Inte om jag fortfarande vill vara med Abbas.

- Är det här första gången du träffar honom utanför skolan? Frågar hon.
- Ja jag lovar mamma, svarar jag.
- Mamma asså lyssna han är ingen bra kille han säljer knark, säger Yakob till slut.
- Nej han gör inte sånt längre och han försökte bara hjälpa sin pappa han hade problem med skulder, säger jag snabbt och ångrar mig sedan.
- Lak varför skyddar du honom? Man kan tro att ni har träffats i hundra år säger Yakob och stirrar argt på mig.

Under några sekunder tappar jag masken och då märker båda två, att jag ljuger.

- Så du har träffat honom? Frågar mamma besviket.
- Det är inte som ni tror jag svär, jag ville bara göra det här på rätt sätt men det är så svårt med er. Ni följer efter mig överallt, jag får inte andas, och jag försökte göra det här på rätt sätt flera gånger men ni stänger alla dörrar i ens ansikte när man försöker. Jag fattar inte ens hur jag ska kunna träffa någon om det är såhär det ska vara. Vet du om att Yakob har tjej? Varför får han ha det och inte jag? Varför följer ni inte efter honom, eller Issam? Jag älskar honom, säger jag till mamma.

Mamma säger inget, hon slår istället sina händer mot sitt huvud och börjar gråta.

- Du ska få se, han med, säger Yakob tyst.
- När man tror att du är den i familjen som ska förstå mest Yakob, så visar det sig att du är lika efterbliven som Issam. Ni kommer ångra att ni inte var mer förstående, det är ni alla som ska få se, säger jag och går ut hemifrån. I bakgrunden hör jag mamma gråta häftigare.

Jag hoppar på bussen mot sjuan utan att tänka så mycket på min familj. Jag måste träffa honom.

Jag tar upp telefonen för att skicka iväg ett sms till honom.

”Förlåt för idag, och för allt annat också. Jag är glad för din skull att skulden är borta, snälla träffa mig bakom förskolan om tjugo minuter jag sitter på bussen nu. ”

Jag får inget svar och skriver ett till sms.

”Jag är ledsen för min familj det är jag verkligen, jag älskar dig.”

Inget svar.


Gillar

Kommentarer

Donaaaa00,
När kommer nästa del ut??? 😍
WafaWafai
WafaWafai,
Det kommer en del varje onsdag och söndag! ❤️❤️❤️
nouw.com/wafawafai
Donaaaa00,
Okej tack, va spännande😍de kommer en idag då😍längtat