Onsdag

Det är redan onsdag kväll och tiden bara rusar förbi. Jag som gått och längtat efter hösten ett tag nu blev väldigt förvånad över hur varmt det var idag, speciellt när det var jättekallt imorse!?

Idag har jag spenderat dagen med mini. Vi har varit ute en stund, lekt på rummet och jag hittade på minst tio sagor innan han somnade. När han ville ha välling sprang jag ner för att göra och råkade öppna köksluckan rakt i pannan. That pain alltså. Hela huvudet pulserar och jag kan känna en migränattack på ingång. Jag kom på att jag glömde berätta för er att min kära son kom åt mitt öga av misstag och skar upp min hornhinna. Yep. That happened. Jag fick åka in till akuten och bedöva ögat och jag fick antibiotika utskrivet. Galet ont gjorde det.

Livet har bara high fivet mig i ansiktet idag känner jag. Just nu ligger jag i sängen helt slut och väldigt redo för att sova. Jag känner i hela kroppen hur redo jag är, men kvällstankarna är också här och just idag har jag ingen ork för dem. Katastroftankarna, och scener som spelas upp i mitt huvud. På vad som skulle kunna hända mig och alla som jag älskar.

Jag tänker ofta på den versionen av mig själv som jag var innan jag fick ångest. Jag blir avundsjuk på henne, och jag undrar om jag någonsin kommer få bli den versionen av mig själv igen. Det tror jag inte. Jag hoppas det, men jag tror inte det. Jag vill vara lycklig nästan hela tiden (fattar att man inte alltid kan vara det) men jag har en återkommande känsla av något annat som känns i bröstkorgen och i hela kroppen flera gånger i veckan. Jag har svårt att koncentrera mig, komma ihåg saker och vara med. Vissa dagar vill jag bara ligga i sängen hela dagen och inte prata med någon. Tänk om jag kunde sova tre dagar i sträck, brukar jag tänka. Jag undrar om det skulle göra något åt tröttheten i min hjärna. Är jag deprimerad? Jag vet faktiskt inte. Kanske lite. Jag försöker hitta på saker för att distrahera måendet och stundvis känner jag inte av det som bubblar i min bröstkorg, men aktiviteterna gör mig också överdrivet trött. Det är saker på gång hela tiden känns det som för att slippa känna på riktigt och efter varje gång krävs lång vila. Helst tre dagar i sträck sovandes men det går ju inte. Jag har ju mini att tänka på. Hur klarar folk av att ha fler än ett barn? Också en återkommande tanke som jag har. Just nu känns det inte alls som att det skulle vara aktuellt. Det är så mycket som behöver funka innan det kommer på tal. I need to get my shit together helt enkelt. Imorgon börjar jag med mindfullness igen. Jag ska visa er min bästa app som jag använder för det.

Imorgon när jag vaknar kommer jag säkert ångra att jag postade det här inlägget. Väldigt mycket för att negativitet är min fiende men också för att det känns så himla naket att blogga om sina inte så vackra stunder i livet. Jag glömmer dock aldrig syftet med den här bloggen. Jag vill hjälpa andra som mår dåligt. Och det här inlägget kanske får just dig att känna dig mindre ensam, om du vet att jag också ligger här och mår dåligt om nätterna. Att jag inte är lika lycklig som mitt flöde på Instagram påstår att jag är. Där kan jag ju vara vem jag vill. Och så använder jag det mycket för mitt lilla minijobb som influencer. Men, just to let y'all know, nobody's as happy as their feed on Instagram.

Imorgon är en ny dag, och jag får en ny chans att göra den till den absolut bästa. Mini har djungelgympa och bara det får mig att bli glad. Tanken att han ska springa omkring och busa och vara glad med andra barn.

Godnatt finisar, och tack för att just du vill läsa min blogg! ❤️

Gillar

Kommentarer