Min bästa accessoar - Adam

Nu när jag haft min lilla fisunge i nästan nio månader känns det helt sjukt att han bara funnits under en sådan kort tid. Det har gått så himla fort egentligen. Jag tycker den här tiden har varit mest hektisk. Han har precis börjat krypa och typ ställa sig upp, så man måste liksom vara med hela tiden. Han försöker klättra upp på bokstavligen allt, bara ett exempel är en ljuslykta som står i vardagsrummet som prydnad. Hans favoritställe atm är diskmaskinen. När den är öppen klättrar han upp och försöker få ner alla bestick. En mardröm för mig som katastroftänker mycket, så nu ställer jag alla knivar längst in där han inte kan nå dem. Även om jag är med honom i köket så vågar jag inte riskera att han någon gång är för snabb och tar tag i en kniv innan jag hinner stoppa honom. Ja, farorna är många men det är en spännande tid.

Varje kväll när han ligger och sover kollar jag på bilder jag tagit på honom under dagen. Han ser inte längre ut som en bebis, han är en liten pojke nu. Min lilla älskling, jag försöker ta vara på exakt varenda fas som han har, för vips så är den förbi och jag kommer aldrig få uppleva det igen med honom.

Nu har han en grej som jag tycker är hur gullig som helst, när han vill att jag ska bära honom kommer han krypandes fram till mig och försöker klättra upp på mig, han drar i mina kläder och kämpar som bara den. Jag vill inte att han ska bli van att bli buren så ibland kramar jag bara om honom och klappar honom på ryggen medans han är på golvet. Då blir han bara missnöjd och vill inte vara med på mitt kramkalas så kryper han iväg, men oftast lyfter jag honom.

A, alltid med mig och på min höft. Min bästa accessoar helt enkelt.


Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229