Frågestund om ångest

Hej allihopa!

Idag har jag haft min frågestund på IG TV, alla fyra delar kommer ligga kvar där för er att se, och här kommer alla frågor och svar i skrift, till er som inte har IG eller möjlighet att se alla delar.

1. Kommer jag någonsin bli av med min ångest? Eller kommer jag leva med den resten av livet

Svar: Jag vet inte om man någonsin kan bli helt fri från ångest, men tycker inte att man ska ha det som mål. En viktig del i att bli bättre är att acceptera sin ångest. Den blir inte lika läskig, går att hantera och faktiskt att leva med. Jag tror man kan leva med ångest utan att låta den begränsa en.

2. Hur hittar man tillbaka till vardagen?

Svar: Ta små steg i rätt riktning. Ta hand om dig själv, försök sova tillräckligt, gör något du tycker om, och fundera på vad just du behöver för att hitta tillbaka till vardagen. Fundera på vilka förändringar du skulle behöva göra för att få ihop det just nu, när du känner att du orkar kan du successivt öka takten, det ska kännas bra för dig hela vägen, om det blir jobbigt får man backa ett steg, ha inte för bråttom. Du kommer komma i mål.

3. Tror att jag haft det men, aldrig pratat om det. Tog en överdos av sömntabletter, hamnade på akuten.

Svar: Jag blir så ledsen över att läsa detta då jag faktiskt vet vem du är, och vi har skrivit lite om detta tidigare du och jag men, jag vill påminna dig att du är älskad, värdefull och viktig. Du gjorde rätt i att dela med dig. Jag tycker absolut att du ska söka hjälp hos vården för dina tankar som du fortfarande har. Dem hjälper dig vidare så att du får rätt hjälp. Självmordslinjen, som är ett komplement till vården kan man också vända sig till. Dem har telefonnummer 901 01, det går också bra att chatta och mejla med dem.

4. Hur hjälper man barn med prestationsångest?

Svar: Jag tror det är viktigt att prata med barnet om det hen har prestationsångest över. Oftast kanske det är en sport eller skolan det handlar om, och just att prata om det tror jag är en god hjälp. Förklara att det inte går att vara bäst på allt, eller i topp form. Informera skolan/tränaren om detta så att även dem har extra koll. Det kan också var bra att ställa öppna frågor, på så sätt kanske man får fler svar från barnet om hen bara skulle svara ja eller nej på dina frågor.

5. Ingen fråga men du är bäst

Svar: Tusen tack, du är också bäst!

6. Vad kan personal på jobbet eller skolan göra för att underlätta för den med psykisk ohälsa?

Svar: Om det går att underlätta på något vis, att man får andra arbetsuppgifter, enklare uppgifter vore det en bra början. När jag kom tillbaka från min sjukskrivning tyckte jag det var jobbigt att vara själv i ett klassrum med barn, så jag var alltid med en kollega. Precis som en sjukskrivning så tror jag att den bästa vägen att gå är genom att öka sina arbetsuppgifter successivt så att inte allt kommer som en chock och bara blir överväldigande. I skolan så är det viktigt att andra ansvariga vuxna blir informerade om detta, kanske behövs det stödsamtal av en kurator? Stöd är viktigt. Det uppskattar man som drabbad.

7. Varför blir man deprimerad?

Svar: Det är en jättestor fråga med många svar, men jag tror att det oftast är olika saker kombinerat, olika sociala förutsättningar som man har och annat. Egentligen är det verkligen så att precis vem som helst skulle kunna bli drabbad av detta om man haft till exempel en svår period under lång tid. Även ärftlighet, sjukdomar och annat spelar roll.

8. Kan man bli fri från panikångest?

Svar: Jag tror inte man ska ha det som mål. Jag minns så tydligt när jag ”insjuknade” i panikångest, det jag ville mest i hela världen var att det skulle försvinna. Det i sig gjorde att det tog längre tid för mig att acceptera ångesten. Nu när jag accepterar min panikångest är den typ, mycket mer tolererbar, om det nu är ett riktigt ord. Jag vet oftast vad som orsakar den nu, har verktyg att använda mig av. Jag tänker mycket på min andning, ifrågasätter mina katastroftankar och ger inte den onda lilla rösten vad den vill, en reaktion. Jag kan säga såhär, du kan absolut leva ett liv där du inte störs av din panikångest på samma sätt. Om vi säger att absolut värsta tänkbara scenariot är här och döden knackar på som man oftast tror vid en panikattack, till att typ ligga kvar i soffan och tänka, nä jag tänker inte ens ge mig in i den här attacken. Det är helt sjukt hur fantastisk våran hjärna är men när man bygger upp det här säkerhetsminnet att det faktiskt inte kommer hända något och att det kommer gå över, så går det väldigt fort och vips så är attacken borta. Nu har jag tränat på detta i många år men, jag tycker det är viktig att vara ärlig. Det kommer bli bra, det är det viktiga. Men målet är inte att bli fri, det är din önskan. Målet är att kunna acceptera och leva med panikångesten utan att den begränsar dig.

9. Vad kan jag som förälder göra för att hjälpa mitt barn med psykisk ohälsa?

Svar: Nu har inte jag ett barn som kommit upp i den åldern med den problematiken men jag har varit ett barn själv och vet att det kan kännas jobbigt i livet ibland. Det man kan göra för sitt barn är bygga upp en barriär mot svårigheter genom kärlek, stabilitet och bra upplevelser, ha god kommunikation, våga be om hjälp av andra och kom ihåg att du inte kan skydda ditt barn mot allt även om man skulle vilja det. Såhär ser det såklart inte ut i varje familj att man har dessa förutsättningar, men man vill hoppas och tro att alla föräldrar gör sitt yttersta för sitt barns mående.

10. Vad finns det för risk- respektive skyddsfaktorer när det gäller psykisk ohälsa bland ungdomar?

Svar: Den här frågan hänger ihop med tidigare fråga skulle jag säga. Ungdomar upplever andra problem än barn, och mycket med utseende och status spelar roll just när man kommer upp i den åldern. Man måste börja nöta in kärleken för sig själv redan när dem är små. En god självkänsla som inte kan rubbas hur lätt som helst och stöd från familjen och vänner. Risk faktorer är om man skulle sakna något av detta. Andra orsaker spelar också roll.

11. Vad finns det för orsaker till psykisk ohälsa bland unga killar och tjejer?

Svar: Killar och tjejer har alla haft något problem någon gång under sina liv. Killar har väl generellt svårare att tala om sina känslor. Att inte prata om vad man känner och bara trycka undan det jobbiga leder oftast till att det någon gång kommer rinna över i bägaren, vissa kanske blir våldsamma, andra får utlopp för sina känslor på andra sätt som inte är bra för en. Sedan så finns det sådant som berör alla som till exempel social status, utseende och att vilja tillhöra normen.

12. Ärver man psykisk ohälsa?

Svar: Ens genetik tror jag absolut spelar roll, alltså det som är medfött och som man kan ärva från sina föräldrar.

13. Hur kan man skapa en miljö där det är okej att vara annorlunda, även i själen?

Svar: Det är något man får träna på. Det är okej att vara annorlunda. Man är inte fel eller konstig på grund av det. Man är unik, speciell. Använd positiva ord till att beskriva detta och gör det till din fördel. Det finns bara en utav dig, hur coolt är inte det? Jag brukar alltid försöka tänka att jag ska behandla mig själv som den viktigaste personen i mitt liv. Det är ju faktiskt jag.

14. Vem är ditt favoritsyskon?

Svar: Du såklart! No offence other siblings. Min syster Fatme har funnits där för mig genom vått och torrt. Tagit hand om mig när jag inte kunnat, duschat och matat mig när min ångest varit som allra värst. Hon är helt enkelt bäst, och min bästa vän, och psykolog FYI. Kanske därför hon alltid kommer med bra råd.

15. När man lider av hälsoångest så ”inbillar” man sig saker. Men hur ska man övertala sig själv att det är saker man inbillar sig? Man känner ju en knöl, man får hjärtklappningar, typ som nu går jag runt och tror att jag lider av en allvarlig sjukdom att jag har en hosta som inte vill försvinna.

Svar: Jag inbillade mig alla möjliga saker när jag var sjuk. Att jag hade knölar som var cancer, hjärtattacker, tumörer och annat. Dem automatiska tankarna vi får är i princip omöjliga att stoppa. Om du tänker efter så kommer dem tankarna väldigt fort, är många och inte så vettiga. Vi kan omöjligt veta vad som är cancer eller inte i våra kroppar, vi är inga läkare, vi kan inte göra undersökningar på oss själva och vi kan inte kontrollera allt som pågår i våra kroppar. Man måste vara kritisk till tankarna som uppstår. Debattera mot dem. Vad är det som talar för att det skulle vara cancer? Troligtvis inte så mycket. Ge inte tankarna så mycket betydelse. Dem blir bara så verkliga som du gör dem. Det är så svårt när man lider av hälsoångest. Det krävs mycket engagemang och tid att bemästra det här med tankar och att kunna sålla vad som är sant eller falskt. Jag vet att du upplever symptom, men dem är snarare en reaktion på ångest. Man får svårt att andas när man har ångest, man spänner sig så mycket att det skapas knutar som kan blandas ihop med annat av hjärnan. Och då är det vanligt att blanda ihop med sjukdomar för att det man känner är så himla starkt. Om dina tankar begränsar dig i din vardag tycker jag absolut du ska söka hjälp. KBT-behandling är väldigt effektivt mot detta. Det fick jag.

16. Hur brukar du göra för att avfärda dina katastroftankar?

Svar: Jag ger inte dem så mycket rum eller betydelse, ser dem som moln på en himmel som kommer passera. Om man tränar tillräckligt länge kan man lära hjärnan att katastroftankar bara är just tankar, dem är inte på något sätt baserade på fakta eller studier. Dem är endast tankar.

17. Hur började du känna när du börja återhämta dig? Alltså hur börja du veta att det börja gå framåt?

Svar: Jag skrev upp hur ångesten begränsade mig. Jag slutade gå ut hemifrån, träffade inga vänner, försökte undersöka kroppen hela tiden efter sjukdomar, blev sjukskriven och mycket annat. När jag kunde göra dem sakerna jag ville utan mamma eller H eller annan familjemedlem såg jag det som steg framåt. Jag blev också bättre på att argumentera mot dem här onda tankarna som jag hade och jag insåg hur viktigt det var att ta hand om mig själv. Jag försökte sova tillräckligt, gick ut på långa promenader och ägnade mycket tid till mindfullness och avslappningsövningar. Jag tränade på min andning och påminde mig själv hur modig jag var som vågade ta tag i mina rädslor. Jag tror faktiskt mycket förändrades när jag också märkte att jag kunde lära om hjärnan, jag är på ett sätt tacksam över resultatet idag, om man jämför med den trasiga personen jag var innan. Jag är en överlevare, och jag är otroligt stolt över mig själv. Jag är fan bäst, och jag tror att mitt syfte i livet är att hjälpa andra som haft det jobbigt precis som jag.

18. Min pappa tycker att jag ska rycka upp mig hela tiden, blir så trött på honom, samtidigt så orkar jag inte förklara för någon som kan säga något så dumt till sin dotter. Jag hade aldrig kunnat säga något sånt till mitt barn.

Svar: Jag förstår att det kan bli tröttsamt med familjemedlemmar som inte tar ens mående på allvar, men jag tycker nog ändå att du ska ta upp det med din pappa. Förklara för honom hur pass dåligt du mår och berätta också att du är sårad över hans reaktion. Om du redan gjort detta, gör det igen! Det är inte okej att be någon som mår psykiskt dåligt att rycka upp sig. Jag tror egentligen inte att din pappa menar illa, ibland vet föräldrar inte bättre. Även dem gör misstag. Berätta istället hur du skulle vilja att han reagerar. Han kanske bara behöver en knuff i rätt riktning!

19. Jag vågar inte ha sex med min kille längre. Får så mycket panikkänslor och tror att jag ska dö när min puls blir hög. Vill inte att han ska tro att det är på grund av honom, men tror att han kommer lämna mig om jag berättar sanningen.

Svar: Jag hade samma problem som dig just med sexet att jag tyckte det var så läskigt att få upp pulsen. Och det är väldigt viktigt att prata med din partner om detta. Dels för att han ska kunna förstå dig bättre men också för att du inte ska behöva ha sex om du inte vill, eller känna att du måste ha det för att han inte ska lämna dig. Det skulle vara jobbigare att behöva avfärda sex varje gång han tar initiativ till det än att han redan vet hur du känner och ger dig tid att bli bekväm med att ha sex igen. Man ska inte sex om man inte vill det. Det du tror behöver inte vara det som kommer hända. Och om det är så att han lämnar dig pga detta, så är han inte rätt man för dig eller någon annan kvinna.

20. Min dotter som är 16 år säger att hon vill ta livet av sig. Mitt hjärta går i tusen bitar och jag känner mig hjälplös. Vet inte hur pass allvarlig hon är när hon häver ur sig sådana saker men bara att säga det högt..

Svar: Jag hade också blivit förkrossad om min son sagt det. Har hon berättat varför hon känner så? Jag vet inte hur eran situation ser ut utöver det du skriver nu, men det finns hjälp att få både för dig och din dotter. En professionell person från vården behöver bedöma hur pass allvarlig situationen är och se till att ni får vidare hjälp.

21. Mår dåligt och har sett att du tipsat om att gå ut i naturen. Men vad ska man göra där liksom? Samla på kottar haha?

Svar: Haha, naturen har en enorm antistress effekt om du frågar mig. Det är så skönt att komma bort ibland, bort från våran vardag, jobbet och annat som ibland kan vara orsaken till att vi mår dåligt. Ta med en varm choklad eller en kopp kaffe och bara va. Ett med naturen. Jag känner mig alltid glad, mindre stressad och lugn efter att ha varit ute i skogen. Testa! And thank me later.

22. Min läkare tycker att jag ska börja med antidepp, vad tycker du om det?

Svar: Om det är något han anser du behöver just nu, och det känns okej för dig så tycker jag att du kan ge det ett försök, men se till att få annan hjälp också än bara medicin. Den kan säkert hjälpa dig en bit på vägen men om det finns saker du behöver reda ut eller hjälp med så är det absolut bästa att kombinera medicin och psykologkontakt. Jag önskar att jag vågade ta mediciner när jag var som allra värst. Det hade verkligen hjälpt, istället tog det längre tid för mig att bli bättre för att jag inte var lika mottaglig utan medicinerna.

23. Hej, jag är 27 år gammal och kommer från Palestina, mår så dåligt hela tiden utan att veta varför. Jag har pratat med dem på vårdcentralen men det har inte hjälpt. Min familj förstår inte vad jag går genom och säger att folk har det värre och att jag har det så bra. Dem förstår inte varför jag mår dåligt. Jag förstår inte ens själv. Känns konstigt att skriva när jag inte ens vet vad jag behöver hjälp med, hur tog din familj emot dig när du mådde dåligt?
Svar: Min familj tog emot det rätt bra, den enda personen som inte kunde förstå helt var nog mamma på grund av att hon aldrig varit med om något liknande. Då tog vi hjälp av min psykolog som fick sitta tillsammans med mig och mamma och förklara vad ångest var. Jag vill inte försvara din familj, men jag tror att personer från mellanöstern (speciellt den äldre generationen) inte har tillräckligt med kunskap om psykisk ohälsa som vi har här i Sverige. Det talas inte alls om det lika ofta och många vet inte vad det innebär att lida av psykisk ohälsa. Sedan så är det så att det finns olika ångestsjukdomar, och jag tror absolut att du kan behöva hjälp. Kontakta din vårdcentral och be om hjälp. När du fått en kontakt där tror jag att den personen kan hjälpa dig sätta ord på vad det är du känner, och hjälpa dig förklara för din familj. Man lär sig något nytt varje dag och det är inte försent för din familj att utveckla en förståelse och strategier för att du ska kunna må bättre. Jag vet att det går att få tolk vid sådana besök om det skulle behövas och du skulle vilja ta med familjemedlemmar.

Ni andra som har skickat in frågor som jag inte tog med i videon, kolla era DMS!

Jag hoppas att ni tycker att ni fått bra hjälp, tusen tack för idag hörrni!


Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229