Förlossningsberättelse del 2

Hej min fina,

Hörrni vad många ni är som läst min förlossningberättelse!? Jag älskar när ni berättar om era egna och vad ni själva upplevt. Vi kvinnor är verkligen så coola. Här kommer del 2 av min förlossningsberättelse!

Det var jag, H och mamma inne på rummet. Helt plötsligt dök min moster och Dalila upp. Dem, tillsammans med 4 barnmorskor skulle bli ett episkt team som skulle förlösa lilla Adam. Vi var alltså 8 per där inne ett tag. En bm berättade att det här aldrig skulle hända i vanliga fall, men med tanke på min panik och min familjs effekt på min ångest bestämde dem att det var bra att ha dem där inne med mig. Det låter jättemycket, 4 familjemedlemmar haha, men snart hade vi fått in en rutin som gjorde oss till ett superteam. Min mamma höll i min hand, min moster höll i lustgasen och Dalila och H tryckte ihop mina höfter (som för övrigt var det skönaste, tillsammans med lustgasen som fanns för värkarna). Tiden stog stilla kändes det som och jag bestämde mig för att ta smärtlindring i livmodern. Den gjorde sjukt ont att få och jag kände inte alls att den hjälpte mot smärtan. Jag ångrade att jag tog den. Nu hade det gått så lång tid och dem envisades med att jag skulle få i mig något men mat var det sista jag tänkte på. Dem kom in med flera smoothiesar som slukades upp av, none other than H haha. Jag var liksom upptagen med att föda barn så han drack upp dem åt mig.

Min fråga till D och universum är, varför tar ni selfies med mig när jag typ är döende HAHA!? Jag minns INGENTING av detta ska ni veta.

Barnmorskorna I och W ❤️


När det var dags att krysta, 22 timmar senare och jag var mer än redo att avsluta den här förlossningen. Men när jag väl skulle krysta kändes det som att hela underlivet skulle brinna upp, jag vet verkligen inte hur jag ska beskriva smärtan men det var i alla fall som att man brände sig. Så jag bestämde mig för att ta smärtlindring igen, då var det en spruta med lokalbedövning som sprutas in i slidväggen och blygdläpparna, och den kära förstföderskor, rekommenderar jag verkligen. Smärtan försvann i underlivet och jag tog i allt vad jag hade och tänkte nu ska han ut. Jag kunde känna hur huvudet var på väg ut, det gjorde så jäkla ont men nu är det snart över och jag får träffa honom försökte jag tänka om och om igen. Tryckte lite till och kände hur huvudet kom fram. Försökte trycka ännu mer men det hände liksom inget. Värken hade avtagit, och han hade fastnat med huvudet ute. Vi väntade i nästan två minuter, under tiden skriker jag att dem ska ta ut honom och snart såg jag hur paniken började sprida sig i rummet.


Sista delen av min förlossningsberättelse kommer på söndag!

Gillar

Kommentarer

Rubinen
,
<3 men shit, paniken växte inom mig när jag läste sista raden.
WafaWafai
WafaWafai,
❤️❤️❤️
nouw.com/wafawafai