En kropp som vägrar lyssna

För en person som har kontrollbehov är det extremt jobbigt att ha panikångest. Jag vet inte hur alla andra upplever sin ångest, det kan utspela sig olika då vi alla är unika och olika. I början så blev jag extremt arg på min kropp som inte lyssnade på mig. Den fick panik och betedde sig helt galet tänkte jag.

Idag tycker jag synd om den, samtidigt som jag är sjukt stolt över den och mig själv. Den som fått stå ut med så mycket. Den som haft det så jobbigt och kämpat ihjäl sig när den trott att slutet varit nära så många gånger. Man måste verkligen komma ihåg att vara snäll mot sig själv. Det är så viktigt. Idag är jag det. Jag är också tacksam för att jag klarade mig ur den värsta perioden. Jag är så tacksam verkligen. Att jag fortfarande är här, vid liv.

Min ångest har lärt mig så mycket om livet, en av dem sakerna den lärt mig är att försöka vara så fördomsfri som möjligt. Saker som stör oss hos andra kan vara ett resultat av något jobbigt som dem upplevt. Det kan vara ett trauma, sorg eller något annat som inte syns på utsidan. Alla har något i sitt liv som den kämpat/kämpar med. Du som person kan aktivt välja att vara snäll mot andra, och ha det i åtanke att den här personen som du möter kanske behöver ett break i sitt liv, kanske i form av ett par vänliga ord eller en fin gest. Vi har så mycket att vara glada för, glöm aldrig det. Glöm aldrig hur bra vi har det.





Kram på er!

Gillar

Kommentarer