Du blir inte frisk från ångest - Du lär dig att hantera den

Studier visar att cirka 25 procent av svenska kvinnor och 15 procent av männen har psykiatriska besvär som till exempel oro eller ångest. Det motsvarar runt 1,4 miljoner människor.

Ändå tror vi att vi är ensamma i vårat lidande. Jag har många gånger fått frågor som "hur blev du av med din ångest?"

Jag har inte blivit av med den. Jag har bara lärt mig att hantera den på ett sätt så att den inte tar över mitt liv mig längre. Den styr inte mig längre, och begränsar inte mig på samma sätt som den gjorde.

För många år sedan drabbade jag av panikångest och blev riktigt dålig. Jag trodde hela tiden att jag hade någon dödlig sjukdom och blev som besatt av att kontrollera minsta lilla ändring i och på kroppen. Jag vågade inte vara själv för att jag trodde att jag skulle dö då. Så min man, min mamma, min syster och min kusin fick ofta dela på ta hand om mig i olika skift. Det var ett tufft jobb och alldeles för mycket för en person att klara av själv. Jag tyckte synd om dem, men det var mer synd om mig och min kropp som jag pressade så hårt så att den inte orkade mer. Då var jag fylld av skuldkänslor. Varför gjorde jag såhär mot dem? Jag kände att jag var en örda för alla. Det var innan jag lärde mig värdet av mig själv. Jag är en kämpe. Jag kan se det klart nu. Jag är en överlevare.

I många perioder när jag var sjuk var jag uppe hela nätter för att kontrollera om min puls var regelbunden, hur jag spände mig hela tiden och fick problem med många av mina muskler som ledde till kraftig smärta. Det var en tuff period.

Jag kunde inte se någon mening med livet, och trots att döden var min största rädsla, blev jag besviken när jag öppnade ögonen varje morgon. Jag ville att det skulle ske i sömnen, för att slippa känna något, psykiskt och fysiskt.

Efter att ha känt så i över ett år varje dag, var jag desperat efter förändring.

Den bästa hjälpen jag fått i mitt liv efter stödet från min familj, är psykolog kontakt. Kbt förändrade mitt liv. Jag visste att en stor förändring behövdes, hjärnan behövde programmeras om från att ständigt tro att man har en dödlig sjukdom, till någon sorts acceptans, att man inte kan kontrollera och veta allt som händer i våran kropp. Skulle det vara så att jag hade någon dödlig sjukdom skulle det visa sig på ett eller annat sätt. Det här var alltså sju år sedan, och jag är fortfarande kvar!

Under en lång tid levde jag för att överleva, varje dag var en kamp och någonstans försvann min livslust i det här nya heltidsjobbet som jag hade. Jag ställde in besök från vänner som brydde sig och ville kolla till mig, för att jag ville undersöka min puls istället. Jag tänkte bara på olika sätt som jag kunde stopp döden.

Idag har jag fortfarande dåliga dagar. Det är inte så att jag vaknade upp en dag och blev ångestfri. Jag vill inte göra dig som läser detta besviken, men ditt mål ska inte vara att du vill bli av med din ångest, för att det kommer bli väldigt jobbigt när du inser att den är kvar där efter många år och kanske livet ut. Se det inte som ett misslyckande, lär dig istället att leva med och hatera ångesten. Det finns så mycket bra hjälp att få. Man måste bara våga be om den. Möt dina rädslor och var öppen för att göra saker i livet på ett annat sätt än det du är van vid. Du är inte ensam, men du är den enda som kan göra jobbet. Din psykolog och dina läkare kan alla berätta vad du måste göra för att bli bättre, och dem har troligtvis rätt men det är du som gör grovjobbet, det är du som tar kontrollen över ditt liv och det är bara du som kan lära dig värdet av dig själv.

Det går att bygga upp sig själv från scratch. Jag har gjort det, flera gånger i många år. Jag har mina hjälpmedel och jag vet vilka verktyg jag ska använda mig av när det blir jobbigt.

Så till dig som tror att det inte kan blir bättre så vill jag lova och svära på att, det kan det visst! Det kommer bli bättre, imorgon är en ny dag, och en ny chans att ta beslut som kommer ändra ditt liv. Våga be om hjälp, och glöm inte att vi är så många som känner precis som du. Du är inte ensam, det här är inte slutet och du ska inte ge upp.

På onsdag ska vi tala om tankens kraft. Hjärnan är ett fantastiskt organ, och jag vill dela med mig av alla mina verktyg och tips till er! Vad skulle du vilja läsa mer om?

W

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229