Dags för barn nummer 2?

Hallå finisar,

Jag hoppas att ni haft en lika bra dag som jag! Jag har jobbat, varit ner en sväng på stan, och busat med mini. Tydligen har han frågat efter mig hela dagen. Då får man ont i mammahjärtat, när man vet att dem saknat en och man inte kunnat komma hem på en gång. Det är så skönt med ledighet snart, då ska vi mysa ihjäl oss.

Hur ska jag någonsin kunna dela den här kärleken som jag har för honom till någon annan? Jag tänker på om han skulle få ett syskon och han inte längre blir the centre of attention. Min lilla älskade Adam.

På tal om syskon, så får jag frågan minst två gånger i veckan. "Är det inte dags igen nu?" Jag är osäker på om jag tycker det är oförskämt att ställa en sådan fråga eller om det är gulligt att man undrar. Jag tänker ofta själv på om det är dags. Tanken på att vara gravid igen skrämmer mig så mycket. Jag tyckte inte om att vara gravid, och min förlossning var allt annat än en fin upplevelse. Mina förlossningsskador vill jag inte ens gå in på idag, men ja, jag lider fortfarande av dem.

Samtidigt så vet jag inte om jag är redo att dela kärleken som jag har till A till en till liten person, jag vill att det ska vara våran lilla klubb en liten stund till.

Och vill man vara gravid i dem här tiderna? Det känns bara läskigt. Innan jag fick A har jag alltid velat ha en stor familj. Typ fyra barn. Men vägen dit är så lång, och vore det inte för att man faktiskt behöver genomgå en förlossning, så hade jag haft ett helt fotbollslag. Många jag talar med förenklar ofta förlossningen, och säger saker som att det skulle gå fortare nästa gång, och att man vet vad som väntar en, och att man glömmer smärtan.

Men jag har inte glömt. Jag blir påmind varje dag när jag går in på toaletten.

Samtidigt. Så älskar jag A så mycket, att jag vill ge honom flera personer som är med i våran klubb och familj när jag och H är gamla. Ride or die type of people, som man vet att man bara kan få av sina syskon. För hur mycket som än förändras i livet, så kommer ditt kött och blod, alltid vara ditt kött och blod. Jag vill att han ska ha fler familjemedlemmar som han kan umgås med, växa med och uppleva livet med.

Näej. Jag tycker inte man ska fråga andra när det är dags för nummer två. Det blir så himla hetsigt och stressigt när dem ska försöka övertyga en. Varför är allt så hetsigt, hela tiden? Han ska få ett syskon. Jag vill bara ta vara på den tiden vi har nu, leva i nuet och inte tänka så himla mycket på vad som förväntas av mig. Jag vill bara va. Förstår ni hur jag menar?


Fullt upp som alltid med min Mini. Han insisterade på att jag skulle ha dessa på "uuuvet". Sen är det bara att gilla läget och ställa upp när han efter det säger "cheese" och vill att vi ska ta kort tillsammans.

Älskar sönder honom.


Gillar

Kommentarer