Brevet till min kropp

Min psykolog sa en gång till mig, att man ska tala till sig själv och sin kropp som att man talade med sin bästis om hen skulle komma till en med ett problem. När jag mådde som allra sämst efter min förlossning så skrev jag ett brev till mig själv som jag brukar läsa ibland när allt känns jobbigt. Det är jättepersonligt men också väldigt vackert. Så jag har valt att dela det med er. Ni kanske kan inpsireras och göra samma sak!?

Min älskade, fina, trötta kropp. Som du kämpat. Du har burit på ett litet liv i hela 9 månader. Du har från dig själv, transporterat näring till ett foster och fått det lilla livet att utvecklas till ett litet barn. En liten person. En liten människa. Du, vackra kropp.

Dem fina bristningarna som pryder din mage är en påminnelse. Adam was here. Du är en tiger, du har alltid varit det, men nu har du ränderna som hör till. Du är en superkvinna som fött ett barn. Livets största moment. Bristningarna är precis som rynkorna man har eller kommer att få, en karta över vad du som människa varit med om och upplevt. När jag fick er blev jag först ledsen, men nu älskar jag er. Det första jag tänker på när jag ser er är Adam, och det gör mig glad och fyller hela mitt bröst med en kärlek som är helt obekrivlig. Ni är en del av mig och tillsammans har vi nu minnet av Adam med oss vart vi än befinner oss. Som en tatuering. Brösten som inte längre sitter lika högt upp eller är lika fylliga är det dyrbaraste du har. Möjligheten att kunna mata ditt barn, föra vidare näring till det som du håller mest kärt, är det häftigaste som finns. Ni har gjort ett bra jobb. Han är en stark liten pojke och växer som han ska. Tack vare er, mina älskade, dyrbara bröst.

Mina förlossningsskador har tagit över livet och jag känner mig så begränsad just nu. Jag har svårt att glädjas över att vara mamma. Men jag vet, och du vet älskade kropp, att vi kommer klara det här tillsammans. När du får hjälp och behandling mot skadorna, så kommer livet bli mycket bättre. Tålamod. Även om allt känns hopplöst just nu och det enda du kan tänka på är smärtan, så finns det någon som hejjar på dig och vill att du ska vara ditt bästa jag. Adam. Houssein. Mamma. Fatme, dina vänner. Dem ser smärtan men dem vet också att du kommer att klara även det här. För det är så, det finns inget du inte klarar av. Jag älskar dig, och jag ska ta hand om, trösta dig och vara snäll mot dig alltid. När du har ont, när du är trött, när du inte fått sova och vila, så ska du veta att jag kommer vara din största hejaklack och hjälpa dig komma tillbaka till nuet. Du klarade av igår. Du klarade av idag. Du kommer klara av imorgon.

Gillar

Kommentarer

Evelin
,
Så otroligt fint. Vilken kvinna du är.
WafaWafai
WafaWafai,
Jag dör vad fin du är, TACK snällaste du! 😭❤️
nouw.com/wafawafai
L
,
Louise
Louise
,
Dör vad fint! Du är så stark! ❤️
WafaWafai
WafaWafai,
Tack min fina! ❤️❤️❤️😭
nouw.com/wafawafai