Att bråka med sin partner

Ni vet när man blir så sjukt sur på sin partner att man känner att man kommer explodera när som? Japp, det har hänt mig några gånger. Men med åren har jag lärt mig att ha is i magen. Speciellt för att jag är en extremt känslostyrd person. När jag mår bra, då mår jag riktigt bra. Då är det som på film. Och när jag mår dåligt, då mår jag riktigt dåligt. Jag får dödsångest.

Så hur jag då när jag och H är ovänner?

1. Jag tänker att det jag känner är förhöjda känslor (inte alls mitt normalläge) och att det inte är läge att varken diskutera något eller fatta beslut när jag är riktigt sur.

2. Jag tänker på hur bra han faktiskt är. När man är arg är man ju världsbäst på att hitta alla fel, men innerst inne när dem negativa känslorna inte är lika starka längre vet man att man valt den personen till sin partner av sååååå många anledningar. Så, glöm inte bort hur bra han är.

3. Jag tänker på hur jag pratar. För jag har en tendens att bli otrevlig i min ton och det är inte alls den slags person jag vill vara. Så med åren har jag lärt mig att påbörja diskussioner på ett snällare sätt. Det värsta vi båda vet är när man är respektlös, så att säga fula ord, skrika eller kasta saker är ett big nono, det är något varken han eller jag accepterar. Så har det varit från början. Man får inte vara respektlös, så är det bara. Jag behåller lugnet och när man känner att man inte kommer fram till något brukar jag försöka avsluta diskussionen och prata om det igen senare. Ibland behöver man bara avlägsna sig från situationen en stund.

Det börjar alltid med att vi är supersura på varandra när vi är osams, sedan mjuknar en av oss upp, och man försöker prata med den andra för att lösa det. Ibland går det inte. Då försöker man igen. Det där är en till sak jag aldrig skulle kunna tvinga fram. Att säga att allt är okej även fast man har väldigt mycket inom sig egentligen. Då exploderar man vara igen. Det är bättre att säga: det känns fortfarande inte okej för mig, än att säga okej det är lugnt och ta upp det flera gånger igen senare. För när något är löst, då går man vidare. Man får inte älta i saker och ting.

Som ni hör så krävs det mycket träning och jag har inte alltid varit såhär bra på problemlösning, det kan H intyga om. 😂 Men han och A är mitt liv, det är dem jag vill leva med resten av livet och jag kommer alltid jobba för att vi ska ha det så bra som möjligt tillsammans.




Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229