Ångest som inte försvinner på natten

Hallå finisar,

Idag har vi haft besök av E och S. Det var en spontan träff och så kul att ses alla tre tillsammans. Vi fikade och lekte med lilla A som verkligen kräver och ska ha all uppmärksamhet. Han har äntligen somnat och jag får lite skuldkänslor över hur skönt det är att få vara ifred en stund. Även fast jag jobbat hela dagen och vi egentligen inte haft så mycket tid tillsammans.





Är det något ni också mår dåligt över? Jag undrar många gånger om jag är en person som överanalyserar exakt allt även fast jag blivit mycket bättre, eller om det här är det normala när man blir mamma? Jag utvärderar dagen efter hur stimulerad A blivit dem timmarna vi ses efter föris. Jag vill liksom få ut så mycket från den tiden, samtidigt jag ibland verkligen inte orkar göra något. Vi målar, leker, går ut och cyklar, läser böcker, badar osv men ändå känns det otillräckligt.

Jag tror egentligen jag mår dåligt över att jag jobbar och missar tid med honom, även fast det är sjuuuukt krävande att underhålla honom hela dagen som på helger till exempel. Och så är det faktiskt så att man måstejobba, om man inte är en rich bit*h då som fått ärva miljontals kronor av släktingar som man aldrig träffat.






Min psykolog säger att det är bra för A att ha tråkigt, och jag tror på honom, men ändå är jag vaken hela nätter ibland och har ångest för att jag inte får mer tid med honom. Hur kan det vara så i hjärnan? Alltså om jag ska vara ärlig så tror jag A har det bättre än många andra barn. Inte för att verka bättre på något sätt men jag tror verkligen det. Jag lägger ner hela min själ och så mycket tid för att han ska ha roligt och känna sig älskad och trygg, jag stimulerar hans intressen som att laga mat, har tålamod och är så pedagogisk och lärande som jag bara kan. Han får så mycket närhet och kärlek och jag tror att han är en lycklig liten pojke. Ändå mår jag dåligt. Så dumt. Att grubbla och oroa sig över saker som egentligen inte är några problem. Hur kan det vara så?




Om det är något jag verkligen behöver lära mig och träna mer på så är det att inte ha så höga krav på mig själv. Jag vill alltid vara bäst på allt jag ger mig på, som i det här fallet, moderskap. Vill vinna VM guld i det.

Det finns liksom inget annat i min hjärna och ibland kan det vara väldigt tröttsamt. Jag måste bara kötta på med att det faktiskt inte går att vara bäst på precis allt. Så är det bara. Jag ska börja köra mer avslappningsövningar mot kvällarna för det är då dem värsta tankarna tar över hjärnan och håller mig uppe. Känner verkligen att det behövs en förändring nu, och märker av alla stress signaler som kroppen börjat ge ifrån sig. Idag trodde jag att jag skulle dö när jag jobbade, jag fick ett massivt tryck över bröstet och jag var säker på att något allvarligt skulle hända. Det tog några sekunder innan jag kom på att det här var en panikattack som bara kom väldigt fort utan förvarning.

Jag kopplade snabbt på mina bästa verktyg när jag får panik. Satte mig ner och blundade. Tog fem djupa andetag som kändes ända ner i magen. In genom näsan, och ut genom munnen. Plötsligt började toppen av panikattacken klinga av och det var så skönt och verkligen en försäkring på att det bara var just ångesten som spökade. Som alltid. Man tycker att man borde ha lärt sig hundra miljarder panikattacker senare, men dem känns lika verkliga varje gång (tankarna om att man ska dö).

Jaja. Imorgon är en ny dag, och jag har bestämt att den ska vara riktigt bra!

Alla bilder i inlägget är tagna av fina Evelin Fräki som lekte lite med min kamera.

Nu ska jag ta en lång varm dusch och bara slappna av i alla muskler.

Kram på er!

Gillar

Kommentarer

Evelin,
Du är världens bästa mamma W ❤️ Blir imponerad varje gång jag ser dig med A, så trygg och pedagogisk och älskande ❤️
så fint och ärligt inlägg, ser så mycket upp till dig
www.evelin.nu
WafaWafai
WafaWafai,
Men åh som jag älskar dig kvinna! Du är så fin! TUSEN MILJARDER TACK blir så glad över att du tycker så! 😭❤️
nouw.com/wafawafai