Hello darlings,

Idag mår jag sådär. Jag har haft så mycket problem med illamående dem senaste veckorna, och nu är det värre än någonsin tycker jag. Blir illamående av exakt allt men främst rörelser, dofter och när jag ska äta. Då är det på en annan nivå. Jag har köpt 100 graviditetstester för att jag trott att jag måste vara gravid, men varje gång är det falskt alarm. På måndag har jag äntligen läkartid, igen för att kolla upp problemet.

På grund av detta fick det bli en snabb middag ikväll. Vi körde på tre olika pizzor med två olika tacobröd och det vlev en riktig hit hemma hos oss.

Det var busenkelt att göra och tog knappt 15 minuter med förberedandet.

Vi började med att göra två olika pizzor på detta bröd.

Ena pizza gjorde vi med Sujuk (kryddig turkisk? korv). Den andra hade vi rkor och champinjoner på. Så mumsigt.

Den andra pizzan var min favorit! Först hade jag på chevre ost och förkokta rödbetor som vi skjutsade in i ugnen. På spisen hade jag torr rostat pinjenötter som jag hade på. Avslutade med honung och ruccola på. Så himla god! 👏🏼 Det här är en helt perfekt förrätt att bjuda på om man får gäster. Eller tillsammans med soppa. Mums!

Justja! Här är brödet som vi gjorde den sista pizzan med.

Imorgon firar jag och H sex år som gifta! Det ska vi såklart fira. Min älskade världsbästa man! Som jag älskar honom.

Kram på er och godnatt!

Det är något som händer med en när man blir mamma. Vi är många som fått höra att barn är det bästa som hänt en, men vi kunde aldrig riktigt relatera till det, tills vi blev föräldrar. Jag vill aldrig bära på något i mitt hjärta, och sedan ångra att jag inte sa/skrev ner det till person det berör. Jag vill att det ska finnas kvar när jag inte längre lever. (förhoppningsvis lever jag minst 50 år till då Inshallah). Som en påminnelse på min oändliga kärlek till min lilla stora kille.

När jag fick Adam, visste jag att livet var förändrat för alltid. Alla mina val, och allt jag planerade gjorde jag baserat på vad jag ansåg skulle vara bäst för honom. Han tog mitt hjärta med storm och förändrade mig. Jag ville vara den bästa versionen av mig själv för hans skull. Jag ville spendera alla dagens timmar med honom, och jag ville jobba ihjäl mig för att säkra hans framtid. Jag ville ta hand om mig själv för hans skull, men kom på mig själv med att missa måltider, vara vaken för att kontrollera om han andades och utvecklade ett stort behov av att ha honom nära mig hela tiden. Dem stunderna jag fick vara utan honom var jobbiga, en del av mig fattades. Jag ville tillbaka till honom. Det var inte längre ett jag tänk, det var vi.

För jag tror, att Adam är meningen med mitt liv. Han som äger hela mitt hjörta och som gjorde mig till mamma. Jag vet inte vad det är, kanske var det något som redan började bildas redan när han var i magen. Den här starka samhörigheten som jag känner med honom. Som att vi ingår i någon hemlig klubb han och jag, där vi får dela en kärlek som är galen och som bara vi två förstår oss på. Jag känner det så starkt. Att vi känner likadant för varandra. När han är ledsen och jag plockar upp honom i min famn, kan jag känna hur hans dyrbara lilla kropp slappnar av. Ibland kommer en suck av lättnad. Jag vet min lilla älskling, jag känner precis samma sak.

Adam är den bästa medicinen min ångest, men han är också också den största anledningen till att jag får ångest idag. Min ångest har tagit sig en ny form och den har kopplats ihop med Adam. Den ständiga oron som jag känner är ibland så stark att jag får svårt att andas och det gör att jag får panik och katastroftankar. Hemska bilder spelas upp i min hjärna på saker som skulle kunna hända honom. Jag är rädd, för att jag älskar honom så mycket och för att jag inte vet vad jag skulle ta mig till om något hände honom, eller om jag inte fick vara med honom. För en värld utan dig Adam, är ingen värld jag vill leva i. Jag inte leva utan honom.

Kanske är det en förbannelse att känna allt såhär djupt, eller kanske borde min hjärna vara avundsjuk på mitt hjärta som får uppleva en kärlek som denna.

/ W

Hallå finisar,

När jag häntar A från förskolan vet jag att jag kommer vara upptagen minst två timmar framöver. Det är en tid då mycket måste göras. När vi kommer hem byter vi alltid blöja och kläder, sedan värmer jag mat till honom. Han måste ha mat så fort vi kommer hem, så det måste alltid finnas något klart. Det är aldrig så att jag kommer hem och lagar mat. Efter det får han en frukt. När han tvättat munnen och händerna leker vi en stund och pratar om hans dag. Eller jag pratar mest och ställer frågor haha. Han nickar mest och skakar på huvudet. Han säger också olika ord som macka, ost, appa (vindruvor och äpple, fråga inte hur jag vet skillnaden 😂). Ja men några ord till då.

När jag tror att han är nöjd så börjar plocka undan lite och börjar laga mat till nästa dag om det inte räcker. Vi får också mat från mamma ibland så det är väldigt skönt.

Idag fick vi hem våra örtkrukor som jag längtat efter. Dem två första kommer från Mepal, och den tredje kommer från Zone. På Ica köpte jag persilja, mynta och timjan. Blomjord hade jag hemma för att fylla krukorna med.

Dessa magiska krukor ska alltså vattna sig själva. Jag är något skeptisk men ändå förväntansfull efter recensionerna. Krukorna kommer med en bricka som man ska fylla med vatten. Man får också med ett snöre och en pinne som man ska sticka i jorden, och låta snöret siga upp så mycket vatten som jorden behöver. Fiffigt va!?

Jag uppdaterar er!

Ikväll är det Hs tur att natta A, och jag ska se till att äta lite middag. Till efterrätt blir det frusna vindruvor, linschips och mörk choklad. Då har jag liksom täckt hela mitt sötsug. Jag lurar min hjärna att det är glass, chips och choklad. Mycket mindre onyttigt!