Hallå alla fina,

Har ni tänkt på en sak, 2018/2018 är verkligen åren ALLA är eller blir gravida känns det som. Varje dag är det en ny bloggare avslöjar att hon är gravid och man får höra att bekanta också är på smällen. Det är så roligt. Det är spännande med barn, och allt känns så nytt. Man har ju liksom aldrig varit med om det förut, alla förändringar och känslor som uppstår i kroppen. Det är så coolt och mäktigt.

Jag minns att jag läste flera listor online för att verkligen se till att jag inte missat att köpa till något till A. Nu i efterhand fanns det några saker som jag verkligen tyckte var onödiga. Här är mina 3 mest onödiga bebisprylar köp.

3. Kläder i strlk 50. A hade den storleken i bokstavligen 3 dagar. Sen gick vi upp till 56. Det var verkligen sjukt onödigt. Man vet ju iof inte hur stor/liten bebisen kommer vara men jag hade köpt så mycket i 50. Nu i efterhand borde jag ha haft max 3 ombyten i den storleken.

2. Babysängen. Jag klickade hem en bedside crib till lillfisen. Då snackar vi en minisäng verkligen. Maxvikt var typ 11 kg. För det första så hade A komplikationer i början och jag ville ha honom nära mig hela tiden. När han blev bättre efter ca två månader märkte jag hur liten den faktiskt var. Han var/är en lång bebis och det såg så himla trångt ut för honom i den. Så, vi åkte till Ikea och köpte en mycket större säng, så mycket enklare, billigare och skönare för A framförallt.

1. Liggdelen till vagnen. Helt klart vårat onödigaste köp. När bebisar föds, är dem vana att vara ihoptryckta och gosiga, och när man lägger dem i liggdelen blir dem rädda för att det är för mycket space runtomkring. Jag löste det genom att trycka in filtar runtomkring honom. Men det var ju SJUKT varmt i somras så till slut gick det inte att ha dem där jäkla filtarna och när han inte fick ligga mysigt längre kunde han inte somna i vagnen. Förutom det så står det att bebisen ska ligga i liggdelen i sex månader. Not true. Alla bebisar jag känner börjar strejka vid 4 månader ish. Dem vill vara med och titta omkring och upptäcka, det kan man inte göra när man ligger på rygg. Jag köpte en Inovi dyna till sittdelen för att han skulle sitta lite stadigare i den och lät honom halvligga i sittdelen från 4 månader. Så, vi använde bara liggdelen i 4 månader och den kostade ca 4000 kr. Mycket onödigt, jag som är den ultimata superfyndaren borde ha lyssnat på min svägerska A. Hon hade bebisen i babyskyddet som hon satte på sitt chassi med hjälp av en adapter. SÅ bra. Ett babyskydd behöver man ju, och sittdelen kommer man ha i flera år så ett sådant paket hade varit mycket bättre. Detta är givetvis för dem som inte tänkt ha barnet i babyskyddet i över 3 timmar. Då blir inte oergonomiskt för bebisen.!Men A låg ALDRIG i liggdelen i över 3 timmar, vart vi än var. Så jag tror inte det blir något problem att ha endast babyskydd i början. Vi lyfte alltid upp honom. Det skulle matas, byta blöja på och gosas. Ja men ni som har barn vet ju hur det är.

Jag tror jag ska lägga mig tidigt ikväll. Imorgon firar jag och H 5 år som gifta. Det är helt sjukt, vad tiden har gått fort. Det ska firas och ni får såklart vara med. På sociala medier haha.

Kram på er.

Herregud. Vilken natt jag haft. Första delen av natten gick bra men runt 03:30 började A vakna var 20:e minut. Jag är helt slut. Vid 06:30 var han kokhet så jag väckte honom och kollade tempen. Han har en till tand på gång och jag misstänker att det är den som gör honom febrig. Så var det med den första tanden. Han har inte ätit lika bra heller så jag väckte honom, gav honom en flaska tillväxtersättning, alvedon och nattade om honom. Då mådde han lite bättre. Nu sover han igen så det är bra att han får ta igen lite sömn.

Igår var jag och H på It’s pleat och testade deras healthy-ish milkshake med smak av semla! Det var gott.

Det blåste så mycket att hatten nästan trillade av igår. Nu är det riktigt kallt tycker jag, speciellt på kvällarna. Vet inte vad jag hade gjort om jag hade tappat bort den hatten haha. Den är verkligen min favorit och så jag. Känner mig alltid extra snygg och trendig när jag bär den. Har ni något favoritplagg eller accesoar!?

Just nu sitter jag vid köksbordet och bloggar från datorn, det var längesen. Nu när Nouw har en app har det varit smidigast att blogga via telefonen. Just nu ligger A och sover och jag passar på att äta lite frukost i mitt nya porslin från Rörstrand. Frukost blir så mycket roligare nu känner jag. Okej nog om mitt porslin, innan jag blir en sådan där galen tant som bara babblar om sånt.

Jag får rätt ofta meddelanden från tjejer som också har panikångest, hälsoångest och allmän ångest. Mitt mål med den här bloggen förutom att attackera era liv med söta bilder på min bebis och mat är såklart att hjälpa andra med ångestproblematik. Det är så viktigt att tala om när man mår dåligt, att inte skämmas, att söka hjälp och att våga. Ibland brukade jag tänka att jag måste vara galen, jag kunde inte acceptera att det ¨bara¨ var ångest. Med en hjärna som gärna katastroftänker mycket och ofta tänkte jag att det måste vara cancer i hjärnan. Varför var jag annars så yr och förvirrad? Skakig, kunde inte få fram ord ibland när jag försökte förklara vad som var fel. Sedan var det såklart det med andningen, när det kändes som att jag kvävdes, ja då trodde jag att jag höll på att få en hjärtattack eller en propp i lungan. Det var verkligen så hemskt. Jag vågade inte somna om nätterna för att jag trodde att jag skulle dö och när jag sedan vaknade på morgonen tänkte jag åh nej, jag överlevde. En del av mig ville bara att det skulle vara över, samtidigt som min största rädsla var att dö. I nästan två hela år när jag var som mest hysterisk och levde i förnekelse, försökte jag undvika att dö. Jag trodde att om jag skulle kolla min puls 50 gånger om dagen, och observera kroppens signaler att jag skulle kunna veta när det var något allvarligt på gång. Det jag borde ha vetat var att kroppens egna ''larm'' inte fungerade som det skulle, och jag fick paniksymptom flera gånger om dagen, som jag misstog för tecken på att jag skulle dö.

Det går inte att bli av med sin ångest på egen hand, det ska du som känner igen dig veta. Möjligtvis om du har en lindrig form av ångest, men inte om det tar över den största delen av din dag och du redan börjat med säkerhetsbeteenden för att undvika ångesten. Du behöver hjälp, och det går att få. Både i terapiform som samtalsterapi och KBT men även mediciner. Jag åkte in till akutmottagningen 7 dagar irad, och trodde att jag skulle dö av mina panikkänslor. Till slut skickade dem mig till psykakuten när dem hade kommit fram till att det inte var något fel på mig fysiskt. Därifrån skickades en remiss till Unga Vuxna och jag fick börja med samtalsterapi då jag intr var mottaglig för KBT då jag var för hysterisk. Det enda jag gjorde var att gråta den timmen jag var hos psykologen. Jag upprepade flera gånger att ingen trodde på mig, att jag verkligen var på väg att dö osv. Min psykolog var så bra, hon lyssnade mest i början, och sedan försökte hon lugna mig med argument som att detta har hänt minst 100 gånger och jag har fortfarande inte dött, vi sökte tillsammans upp symptom på ångest, och jag fick läsa högt vad det kan göra med en. Allt som vi läste om stämde verkligen in på mig. Då, efter några månader fick jag träffa en annan psykolog som var KBT terapeut. Där började grovarbetet. Att försöka lära om hjärnan och ändra på tankarna. Det var jättetufft, speciellt i början, men sakta men säkert började det bita på mig. Alla tankar som jag fick började jag ifrågasätta, jag kallade dem spontana onda tankarna för Cruella. Så fort det kom en ond tanke tänkte jag, nu är det Cruella som är igång igen, det här är inte på riktigt och det hon säger behöver inte vara sant.

Att söka hjälp är absolut inget att skämmas för, man gör sig själv en sådan tjänst genom att söka hjälp tidigt till och med. Så slipper man bära på allt själv. Jag fick hjälp rätt tidigt, och ändå tog det flera år för mig att sluta kolla min puls. Så man behöver liksom ta tag i det så fort som möjligt. Bli av med din ångest vet jag inte om du någonsin kommer bli. Men med hjälp kommer man till en punkt där man kan hantera ångesten och inte låta den begränsa och ta över dig på ett helt annat sätt.

Min absolut värsta panikattack jag varit med om tänker jag dela med mig av nästa vecka, det är kanske den sjukaste händelsen i mitt liv. Då var det den värsta attacken jag någonsin haft. Idag skrattar jag åt det, för egentligen är det rätt roligt nu när jag kan se allt klart. Stackars H haha, han är den roligaste biten av berättelsen, det vill ni inte missa. Nu har min största motivation i livet vaknat, han står såhär och kollar på mig med sina stora vackra ögon, so I gotta go!

Kram på er!